Det här är berättelsen om den lättsinniga syrsan som spelar på sin fiol och tar dagen som den kommer, obekymrad om att sommaren är kort. När han träffar myrorna, som sliter och släpar för att fylla på vinterförråden, retar han dem för deras flit.
Men snart blir det höst och maten tryter. När så vintern kommer är den stackars syrsan illa ute. Halvt ihjälfrusen och försvagad av svält lyckas han ta sig till myrornas hus och genom fönstret ser han hur myrorna äter och festar i värmen. Med uppbjudande av sina sista krafter knackar han på…och vad som händer sen kan nog barnen berätta.
![]() |
| Efteråt fick vi se hur dockorna fungerade. |
![]() |
| Aha, så här kan man göra för att få många myror att komma gående på samma gång. |


















